David Silva bytte planen mot vingården

Du vet den där känslan när du hittar något oväntat på menyn — en kombination som inte borde fungera men som visar sig vara kvällens bästa val? Ungefär så känns berättelsen om David Silva och hans vingård. En av de mest begåvade fotbollsspelarna i sin generation, en man som styrde Manchesters mittfält i ett decennium, som nu står med händerna i vulkanisk jord på Gran Canaria och pratar om malvasía volcánica med samma intensitet som han en gång analyserade motståndarnas försvarslinje.

David Josué Jiménez Silva växte upp i Arguineguín, ett litet samhälle på Gran Canarias sydkust. Det var härifrån han lämnade som tonåring för att erövra spansk och sedan engelsk fotboll — Valencia, Manchester City, det spanska landslaget. Fyra Premier League-titlar, ett VM-guld, två EM-guld och över 400 matcher för City. Men under alla de åren i Manchester regnade — bokstavligt och bildligt — hade Silva alltid blicken riktad mot hemön. Det var dit han skulle återvända.

Och det var vinet som visade vägen. Silva har berättat att det började med hans lagkamrat Sisi i Valencia, som introducerade honom för riktigt vin bortom det man dricker utan att tänka. Nyfikenheten tändes. Sedan, någon gång under Manchester-åren, landade en flaska från Kanarieöarna framför honom — ett vin gjort av Jonatan García på Suertes del Marqués, en vingård i Orotava-dalen på Tenerife som Decanter nyligen porträtterade som hade börjat sätta Kanarieöarnas viner på den internationella kartan. Silva tog kontakt via sociala medier, helt enkelt för att säga att han gillade vinet. Ur det meddelandet föddes en vänskap, och ur vänskapen föddes en idé.

"Från den dagen var det som 'Wow!'", har Silva sagt om mötet med Jonatans viner. "Från det ögonblicket ville mitt huvud bara vara i den här vinvärlden."

2019 köpte Silva en vingård i San Bartolomé de Tirajana, på höjderna ovanför Gran Canarias turiststränder. Platsen ligger sexhundra till sjuhundra meter över havet, på sydvända sluttningar med sandig vulkanisk jord — ett landskap som känns mer som en annan planet än som den solstolsö de flesta turister förknippar med Gran Canaria. Här planterade de lokala druvsorter som hade odlats på ön i århundraden men som resten av världen knappt kände till: verdello, marmajuelo, baboso blanco, vijariego blanco, malvasía aromática, malvasía volcánica och den röda vijariego negro. Varieteter med namn som låter som poesi och smaker som bär hela öns geologiska historia.

Bodegas Tamerán, som de döpte projektet, släppte sin första årgång 2020. Jonatan García installerades som vinmakare, och filosofin var klar från start: ekologiskt jordbruk, vildfermentering med naturliga jäststammar, låg intervention i vinkällaren och stora ekfat för lagring. Det enda som används i vingården utöver det som naturen ger är lite svavel mot mjöldagg. Vinerna buteljerats sortvist — varje druva får sin egen flaska, sin egen röst.

Det kunde ha varit ännu ett kändisvinprojekt. Du vet sorten — en berömd person sätter sitt namn på en etikett, poserar i vingården för Instagram och överlåter resten åt någon annan. Men alla som har träffat Silva vet att han inte fungerar så. Under hela sin karriär var han känd som en av fotbollens tystaste stjärnor, en spelare som undvek rampljuset så konsekvent att journalister skämtade om att han var den enda i Spaniens gyllene generation som de aldrig fick sätta sig ner med. Han begränsade sig till ungefär en intervju om året. Den tystnaden har följt med in i vinvärlden — men det har hans intensitet också gjort.

"Han är en freak", har Jonatan García sagt om sin partner, med ett leende. "Han är besatt. När han gör något vill han vara bäst. Det är samma sak som med fotbollen."

Silva är involverad i allt. Han jobbar i vingården, han provar, han frågar, han läser. Tamerán är inte ett sidoprojekt — det är hans nya karriär. Med runt sex och en halv hektar i produktion och ytterligare mark nyligen planterad växer projektet stadigt, men utan brådska. Det handlar inte om att producera så mycket som möjligt. Det handlar om att göra viner som smakar som en plats.

"Framför allt är det viner som berättar var de kommer ifrån", har Silva sagt. "Du kommer att veta att de är från Kanarieöarna."

Och det är kanske det mest fascinerande med hela historien. Gran Canaria har aldrig haft samma rykte som vinö som exempelvis Tenerife eller Lanzarote med sina ikoniska La Geria-vingårdar i svart vulkansand. Men Silva och García tror att ön har outnyttjad potential — att den vulkaniska jorden, höjdläget, de lokala druvorna och det unika mikroklimatet kan skapa viner som inte liknar något annat. Det är ett modigt påstående, men de tidiga årgångarna har redan fått internationell uppmärksamhet. Brittiska importörer som Indigo Wine och The Sourcing Table har plockat upp Tamerán-vinerna, och vinpressen har gett projektet respektfulla recensioner.

Det finns något djupt tilltalande med den här berättelsen om du, som jag, älskar den punkt där mat, kultur och mänskliga livsval möts. Här har du en man som tillbringade tjugo år med att vara briljant på en sak och som sedan, istället för att slå sig till ro, kastade sig in i något helt nytt med samma dedikation. Och inte vilken produkt som helst — utan vin som är rotat, bokstavligen, i hans barndomsö. Varje flaska Tamerán bär med sig Gran Canarias vulkaniska arv, dess soliga sluttningar och dess bortglömda druvsorter.

Nästa gång du ser en flaska kanariskt vin på en vinkarta eller i en butik, stanna upp. Det kan vara ett av Silvas viner, gjorda med samma precision och kreativitet som hans genomskärande passningar en gång hade. Och om du råkar öppna en flaska marmajuelo från Tamerán en ljum kväll — doftande av citrus och mineraler, med vulkanjordens sälta i finishen — skål då för andra halvlekar. De kan vara minst lika bra som de första.